Nostalgi

Jag har aldrig velat dö så gärna som i helgen... Jag vet att tillståndet hade jag själv försatt mig i och jag både ångrar det och inte...
Jag ångrar det inte för att nu vet jag att jag aldrig kommer att göra om det....
Men jag ångrar det mest för att jag inte var mig själv och jag gjorde en massa dumma saker, och jag minns faktiskt inte mycket.... Det är nog det värsta av allt, att känna sig så hjälplös och inte minnas någonting....

För er som inte ännu har fattat så var lilla jag så full att jag inte ens kunde stå på benen. Jag hade inte ens någon känsel i dem, kunde inte röra dem... Tack o lov var jag hemma och ingen annanstans. Jag och två tjejkompisar hade middag, jag lagade Flygande Jakob, och fick mycket beröm. Men det var efter middagen som allt som allt spårade ur, ordentligt. Men det orkar jag inte gå in på nu.

Tydligen så grät jag väldigt mycket, men att jag spydde i hallen var det bara jag som visste, Matte hade inte ens märkt det.... Tydligen så torkade jag upp spyan med en eller två handukar och kastade dem i badkaret. Sen släpande jag mig in på toan och faktiskt träffade jag rätt när nästa obehaglighet kom över mig... Men så klart så var ju toaletten tvungen att haka upp sig precis som den gjort hela kvällen ett flertal gånger.
Nåja, iallafall så tappar jag bort minnet ett par gånger där inne.. Vaknar upp lite halvt vid 5 och inser att det stinker överallt, nu går det att spola igen, men det luktar fortfarande fruktansvärt...
Just det, handdukarna i badkaret... Vinglar ut i köket och hämtar en plastpåse, stoppar ner handukarna och vinglar ut i korridoren för att snabbt dumpa skiten i sopnedkastet, kände att det liksom inte var någon idé att tvätta dem.

Får otroligt ont i magen och vill bara inte spy mer, men jag tror att jag gör det ändå... Sen torkar jag av golvet i hallen med en rengöringsduk, och ställer mig slutligen i duschen.
Under hela den här tiden gråter jag. Varför? Jag var rädd, jag tyckte synd om mig själv och jag insåg att jag har världens bästa pojkvän. Han hade nämligen städat upp efter mig och min kompisars middag och spel, samt tagit sophinken och ställt den på en handduk vid sidan av sängen ifall jag skulle behöva spy mer.. Dessutom hade han lagt sig innerst. Väldigt tacksam. Jag tror att jag kom i säng vid 5.30, utmattad och gråtandes, såklart...

Vaknar vid 10 med en sprängande huvudvärk, såklart. Men kände ändå att det kan jag ta, huvudvärk har jag haft förr... När jag har legat i soffan en stund kommer illamåendet som ett bombnedslag. Försöker få i mig lite knäckebröd, mår superdåligt hela tiden och Talang 2007 piggar inte upp mig det minsta.
Jag är en sån person som helst inte vill spy inför andra. Och jag låg och höll mig i två timmar tills Matte åkte iväg, då rensade jag magen. Sen vet jag inte hur många ggr jag var tvungen att göra det igen, men det fanns ju ingenting kvar så allt det resulterade bara i halsont och magkramper. Jag fick inte i mig någonting förrän 19 då min älskling kom hem med en grekisk sallad och bröd från Gula Villan.

Sen mådde jag någelunda okej. Hela kvällen tittar Matte på mig och skrattar. -Du som sa att du inte vill ha barn nu utan vill supa dig full och ge din lever en riktig omgång... HA HA HA
Skitkul, tänkte jag, men fan aldrig mer nu... Så vad händer här näst?

Och nu har ni hört om min förträffliga helg. Jag hade trevligt med mina vänner, iallafall vad jag kommer ihåg.
Men nu är det färdig supet för min del, och hade jag inte varit så förbannat snål hade jag hällt ut min nyöppnade Smirnoff-apple i slasken efter att jag hade duschat... Men jag tänkte sälja den till någon istället, kanske bara för en kram... hahahaha

Suck, jag är Patetisk!