Nostalgi

Trots att jag kommer att få sitta kvar här en vecka till så känns det ändå lättare nu än förrut. Kanske för att jag på senare tid faktiskt har kommit över ett par trösklar i mitt liv. Eller så är det för att Lindas lilla underbara son höll i mitt hjärta nån timme igår. Han börjar faktiskt bli så stor nu att han ler, till och med mot mig!

Jag ska vilken dag som helst nu ta tag i mitt liv igen. Har börjat lite smått men ska snart öka på igen. Solen ger en lycka medan värmen tar all kraft ifrån en. Men så är det väl bara i början av sommaren....

Igår vart jag erbjuden jobb, som receptionist. En heltidstjänst. Det står ju såklart mellan mig och ett dussin människor till. Jag fick en chock, minst sagt. Jag vet inte på vilket ben jag ska stå riktigt. Eftersom vi ska köpa vår lägenhet nu närsomhelst så vill jag ju inte stå utan jobb. Men jag har ju snart heltid på Manpower. Och visst skulle det vara skönt att alltid veta att man har ett och samma ställe att gå till, men jag vill ju inte jobba inom reception längre. Jag vill ju inte sitta still mer.

Jag vet inte vad jag ska göra, jag sa ja till att komma på intervju på måndag, men jag vet inte vad Manpower skulle säga om det och jag vet framföra allt inte om det är det här jag vill??

Kristian här på Amex är så snäll. Han lyssnar och han bryr sig, kommer med förslag. Han är nog den bästa "chefen" hittils. Jag måste nog ringa till pappa iallafall...

Pappa tycker att jag ska strunta i det, om jag inte vet vad jag vill just nu så är det ingen idé att hoppa på ett jobb som jag kanske inte ens vill göra... Usch, allt känns så overkligt just nu. Hoppas att det släpper snart. Kanske borde ta min lunch i parken idag, så jag får lite sol och värme, frisk luft...

Nä, det här inlägget blev fasiken inte bättre än det förra... Snacka om i-lands problem man har då...

Måste bara tillägga att min grann-kollega Mia som är dansk, är världens gulligaste människa. Hon har sagt så mycket positiva saker om mig under den här tiden här, och hon säger till när hon känner att jag behandlas fel eller när jag har gjort något bra, hon hör allt. Jag tror att jag ska ge henne en blomma min sista dag här.
 
Kram på er alla.

ps! I det här inlägget har jag skrivit ordet "jag" 29 ggr. Patetiskt egoistiskt... Kan man skriva så? ds!