Helgen som försvann...
"Vad hände med världen?" Citat av Kusin-vitamin...
Fredag: Vad gjorde jag då? Städade, lagade mat och läste. Sen somnade jag medan Matte spelade guitar hero hemma hos Robin.
Lördag: Gick på dansuppvisning på Tumba-scenen medan polishelikoptern flög mot Salem. Fick skjuts hem eftersom bussarna var inställda på grund av motdemonstranterna. Städade lite till. När killarna åkte iväg på innebandy lånade jag Bamse och gick ut. Men jag gick inte upp till centrum förrän motdemonstranterna hade lungat ner sig. Och det tog ett tag. Såg hela tiden helikoptern, mötte flera AFA medlemmar och poliser. Sen när fackeltåget väl kom så gick jag upp till Linda och Sonny. När jag gick hem var det fortfarande lugnt och det var en tjej som spelade guitarr och sjöng nått på engelska. Men när en kille började sjunga på tyska gick jag hem. Det är inte värt att lyssna på sånt. Lämnade av Bamse, och gick hem och åt. När killarna kom umgicks jag med dem när de spelade guitarr-hero. Skit tråkigt men samtidigt kul. Makes no sense, right? Va fan gjorde jag mer? Ingenting kommer jag ihåg längre.
Söndag: Härlig sovmorgon, ända tills klockan ett. Sen upp, gjorde mig iordning och åkte till Södertälje och träffade Cat och Mirna. Fikade på Wayne's och handlade godis på Fantastico. Tittade på den nya "American-Pie" filmen hemma med Matte och somnade som en stock igen. Fan va tiden går fort.
Egentligen tänkte jag sätta mig här och spy ut galla över motdemonstranterna och nazisterna MEN JAG ORKAR INTE! Det händer en gång om året och folk pratar om det i flera veckor innan och några veckor efter. Det är redan nu ett uttjatat ämne. JAG ORKAR INTE vara så arg idag som jag var i helgen. Det gäller en jävla dag om året och alla verkar ändå ha glömt bort att "pojken" var 17 år när han var på "fel-plats-vid-fel-tillfälle", och hade han fått leva är det inte ens säkert att han hade velat vara nazist längre idag. Så det så. Jag tänker inte ens börja spekuler hur hans föräldrar och släkt mår av allt det här. För det första så VET JAG INTE det och för det andra ORKAR JAG INTE! Jag vill vara en struts och kunna stoppa huvudet i sanden när det kommer sånt här. USCH!
Fredag: Vad gjorde jag då? Städade, lagade mat och läste. Sen somnade jag medan Matte spelade guitar hero hemma hos Robin.
Lördag: Gick på dansuppvisning på Tumba-scenen medan polishelikoptern flög mot Salem. Fick skjuts hem eftersom bussarna var inställda på grund av motdemonstranterna. Städade lite till. När killarna åkte iväg på innebandy lånade jag Bamse och gick ut. Men jag gick inte upp till centrum förrän motdemonstranterna hade lungat ner sig. Och det tog ett tag. Såg hela tiden helikoptern, mötte flera AFA medlemmar och poliser. Sen när fackeltåget väl kom så gick jag upp till Linda och Sonny. När jag gick hem var det fortfarande lugnt och det var en tjej som spelade guitarr och sjöng nått på engelska. Men när en kille började sjunga på tyska gick jag hem. Det är inte värt att lyssna på sånt. Lämnade av Bamse, och gick hem och åt. När killarna kom umgicks jag med dem när de spelade guitarr-hero. Skit tråkigt men samtidigt kul. Makes no sense, right? Va fan gjorde jag mer? Ingenting kommer jag ihåg längre.
Söndag: Härlig sovmorgon, ända tills klockan ett. Sen upp, gjorde mig iordning och åkte till Södertälje och träffade Cat och Mirna. Fikade på Wayne's och handlade godis på Fantastico. Tittade på den nya "American-Pie" filmen hemma med Matte och somnade som en stock igen. Fan va tiden går fort.
Egentligen tänkte jag sätta mig här och spy ut galla över motdemonstranterna och nazisterna MEN JAG ORKAR INTE! Det händer en gång om året och folk pratar om det i flera veckor innan och några veckor efter. Det är redan nu ett uttjatat ämne. JAG ORKAR INTE vara så arg idag som jag var i helgen. Det gäller en jävla dag om året och alla verkar ändå ha glömt bort att "pojken" var 17 år när han var på "fel-plats-vid-fel-tillfälle", och hade han fått leva är det inte ens säkert att han hade velat vara nazist längre idag. Så det så. Jag tänker inte ens börja spekuler hur hans föräldrar och släkt mår av allt det här. För det första så VET JAG INTE det och för det andra ORKAR JAG INTE! Jag vill vara en struts och kunna stoppa huvudet i sanden när det kommer sånt här. USCH!
Kommentarer
Postat av: Jill
Att stoppa huvudet i sanden är som att låta det ske. Nej det vill vi inte göra. Vi bara önskade att det inte förekom in the first place...
Trackback
