Nostalgi

Jaa, vill du inte veta vad jag ska få för något så bör du inte fortsätta läsa det här inlägget. För jag vet nämligen nu vad det är för nått litet som sparkar omkring i min mage hela dagarna....


Tittutultraljud.
Fredagen den 1 augusti.
Upp på morgonen, åt ingen frukost. Vi satte oss i bilen och åkte in till den stora staden. Vi åkte fel vid "Strandvägen-och-Briger Jarlsgatan-korsningen". Kanske var det mitt fel eftersom jag satt och pratade med min kusin och inte vägledde Matte riktigt. Men men, vi vände iallafall en bit bort och kom på rätt spår. Stockholm är fyllt av gator där du inte får svänga in om du kommer från ett håll, men du får om du kommer från ett annat... Helknasigt...

Iallafall hittar vi en parkering nästan framför dörren till företaget. Inne är det en jättemysig stämmning och i väntrummet står mina favoritsoffor från IKEA och väntar på mig. Först fick jag skriva under ett kontrakt att jag inte kan skylla på dem om det är något fel på mitt barn är det kommer ut eller att det inte är det könet som Tony sa att det skulle vara... Helt lugnt för min del.

Väl inne i rummet där vi ska få se vår lilla bebis är sängen lika skön som Pernilla lovade. Jag fick ligga lite på sidan eftersom bebisen låg så.

Det var en upplevelse, 1600 spänn och det var så värt det. Vi fick 36 minuters film med min lilla flicka när hon blinkar, gapar och dricker, viftar på händer och fötter, kliar sig i pannan och täcker för ansiktet som en riktig liten kändis jagad av paparazzis... Och det kändes det nästan som att vi var, när vi trängde oss in med hjälp av ultraljudstekniken och tjuvkikade på miraklet som om vi tittade på vilken tv somhelst. Såg på bebisen på ett sätt som många aldrig kunde drömma om att man skulle kunna göra. Använde en teknik som inte fanns ens när jag var en bebis i mammas mage, för ca 22 år sen... Och inte nog med det, vi fick 116 stil-bilder på en skiva varav några blev utskrivna på svartvitt ultraljudspapper och några på vanligt fotopapper i färg. Bilder kommer inom kort upp här förresten, ska bara få allt att rulla på nu efter semestern.

Att vi tog reda på könet var bara för att Matte skulle kunna sova ordentligt på natten. Han har tydligen inte kunnat göra det på två månader på grund av ovissheten. Visst ångrar jag att överaskningen blev förstörd för mig och alla andra, men samtidigt så är det rätt skönt att veta ändå. Och när Matte gosar med magen och pratar om "sin lilla dotter" då är det värt det.