Vad hände med världen? (Citat: Kusin)
Här dimper man helt sorgelöst ner på sin trogna kontorstol, det är mörkt och tyst här inne. De andra har inte kommit än så jag tar det lugnt. Gud ska veta att det kommer att bli en hektiskt dag idag... Det blir det alltid.
Igår bestämde jag mig för att jag skulle skriva på engelska idag, så blev det inte... Inte nu.
Jag kan inte säga att jag kände Daniel Snällman, han var ett ganska sällsynt ansikte på både engelskan och svenskan, ett tag försvann han helt. Men vi pratade en del, han var rolig att diskutera med, speciellt på elevrådet där han hade ungefär samma åsikter som jag, bara ett annat sätt att försöka få sin vilja fram. =) Han var rolig helt enkelt.
Wow, världen gör en uppmärksam ibland på att den finns. Jag hade faktiskt för en stund glömt bort den.
Jag mår så fruktansvärt illa när jag åker buss. Jag har prövat allt utom åksjuketabletter, till och med "åksjuke-armband". DUMMA LINDA - hon tände ljuset! Jag övertar gamlingarnas plats längst fram och stirrar envetet så långt bort på vägen som jag kan, det är svårt, och det hjälper inte när bussen bromsar - gasar - bromsar - gasar. Jag hatar att åka buss. Faktiskt så måste jag ha åksjuke-armbanden på mig rätt länge efter att jag har klivit av bussen, det går bara inte annars. Det är svårt att vara glad oxå, en morgon när man vet att man kommer att må illa när man åker buss...
Om det bara kunde sluta regna så att man kunde ta cykeln istället... Har varken lust eller ork när regnet gör att man blöt. Och då slipper man bli åksjuk....
Nä nu tror jag att det får vara färdig skrivet idag. Och så ringer telefonen.... Jaha, back to work then...
Puss och kram på er från lilla mig.
