Nostalgi

♥... men man vet ju aldrig...

Asså, när man inte är gravid så planerar man så mycket... Typ, jag ska skriva dagbok varje dag, och blogga hela tiden om vad som händer, sen ska barnet få ärva det av mig... Faktan om allt, hur jag kände, vad som hände, vem sa vad och allt sånt där...

Och nu, när man är gravid, för det första tror jag inte ens att jag har fattat det riktigt än, jag blir bara fetare och fetare av ingen som helst anledning enligt mig själv.. Matte har nog inte heller fattat det... Inte riktigt.

Alla frågar om jag behöver nått, mamma kläder, bebiskäder, leksaker, stolar, sängar, vagnar.... allt...

Jag vet inte vad man behöver, jag har aldrig varit gravid förrut, inte ens varit omgiven av mycket barn, och om jag har det så är det alltid nån annan som har haft ansvaret. Inte jag. Jag vet fan ingenting om sånt här.

Jag tror att jag är livrädd just nu. Jag vet inte vart jag ska ta vägen med den här magen... Nä, jag tror inte, jag ÄR livrädd.

Mitt humör är bara en fasad, jag är livrädd för att göra fel. För att missa nått, för att mitt barn ska bli sjukt. Ska vara sjukt, ha nått syndrom eller missbildning. Jag kommer säkert inte älska det mindre för det men det är en skräck... Man vill ju inte göra fel.

Cat ringde och frågade hur jag mådde, jag ljög såklart. Plus att när hon frågade om jag var nervös inför Ultraljudet så sa jag att jag inte var det. Men det är jag. Jag kan knappt tänka på det, tänk om barnet inte är friskt, vad gör jag då? Jag vill inte ta bort det nu. Det gör jag bara inte.. Inte efter mer än 18 veckor... Får man ens det?!

Jag trivs inte hemma just nu heller.. Det luktar illa överallt, det är stökigt, jag måste byta lakan i sängen, diska, städa undan allt som ligger ÖVERALLT och vädra.. Jag orkar inte, för jag vet att jag kommer att spy av lukterna. Det är praktiskt taget stopp i badkaret, jag fasar över det. Och så är det så jävla litet överallt. Jag behöver fler rum att kunna röra mig i, och en trädgård. Jag känner mig instängd i mitt eget hem.

Ja, jag vet att jag låter som en jävla gnällspik, och de flesta undrar säkert varför det bara är jag som städar och inte Matte. Men grejjen är att om inte jag gör det själv blir det inte ordentlig gjort. Och då kommer jag bara att få göra om det igen....

Mitt liv suger just nu.