Nostalgi

Jag fick ett mess från Anna där hon hade läst alla kommentarer på min blogg och fått reda på att lillan kommit ut... Men då låg vi fortfarande inne på sjukhuset så då kunde jag inte blogga om det. Och den här senaste veckan har jag verkligen tänkt att göra det flera gånger, men det blir liksom aldrig av... Förhoppningsvis hinner jag skriva ner en hel del, men man vet aldig med lillskruttan...Hon kan vakna närsomhelst.

Iallafall.

Söndagen, Matte åker iväg och spelar innebandy på morgonen, kommer hem ganska sent då han spelade en extra match. Men för att kompensera det så hade han fixat in oss på middag hos sina föräldrar så jag skulle slippa laga mat. Efter middagen så pkte vi och storhandlade. Det gick bra.  På natten vaknade jag ågra gånger av att jag hade ont i magen, men jag var så trött att jag somnade om hela tiden. Vis 0150 började jag räkna hur långt det var mellan värkarna. Typ 4-5 min, ibland 3.... Räknade i någon timme och fick sen nog och ringde till förlossningen. Alvedon och en vaarm duch var det som gällde. DET FUNKADE INTE som ni kanske har förstått... Väckte Matte och efter 40 min ringde vi igen och då skulle vi komma in. Vi kom in 04.10

Jag var öppen ca 4 cm runt klockan 5 efter att jag varit påkopplad eller-vad-det.nu-heter till en CTG ett tag. Så det var bara att byta om till den där förfärliga rocken och promenera in till förlossningssal nummer 5. Där inne fick jag varma kuddar och lustgas när det vart för jobbigt. När det vart värre slutade vi medlustgasen ocg satte in EDA. Då var det bara att andas bort värkarna... Jätte skönt. Plus att jag nu var medveten om vad som hände iställlet för att vara borta av allt lustgas. Det gjorde ju oxå att tiden gick långsammare men det gjorde inget. Matte var där hela tiden och stöttade.

Klockan 13.15 var jag öppen 10 cm och alltså var det dags för förlossning... Alla tittar så konstigt på mig när jag säger det här men det var faktiskt så att de första krystningarna var en riktigt cool uppevelse. Det kan man ju inte säga om de tre sista dock... hahaha. Men att känna hur hon tog sig längre och längre ner med de första det var häftigt. Faktiskt.

Jag ångrar ingenting.

Så nu ligger min lilla tjej äntligen i soffan brevid sin pappa och sover. Hon har sovit hela natten och jag fick väcka henne imorse för att hon skulle äta...

Äta ja, skavsår.... blodigt och smärtsamt... Men vi börjar lära oss numera.

BVC skulle ha kommit hit igår men de ringde och bokade om till idag istället. Så jag måste städa lite snart. Och snart måste vi börja packa oxå eftersom vi snart ska flytta...

DOPKLÄNNINGEN ÄR ÅTERFUNNEN!!! Tillsammans med en massa annan nostalgi! Så nu blir det ett dop iallafall. VI ska bara få gudfadern att vilja det oxå. =) Men det ska inte var några problem.

Nä nu är det nog dags att spara det här och publicera det, för jag orkar inte skriva om allting.

PUSS OCH KRAM