Nostalgi

Men igår kväll gjorde jag det. Smack sa det bara och lillan sov som en stock.
Hon hade kastat sig runt och kors och tvärs i en tjugo minuter, jag höll nästan på att ge upp, jag var så trött. Och Matte skulle iväg och jobba dagen efter. 

Men lite "Plutten-lutten-lii" räddade hela kalaset och lillan slappnade av och somnade på en pisskvart om man får säga så.

Hon kan sitta själv nu, det har hon nog kunnat ett tag om jag ska vara ärlig, men jag tycket inte om den här datorn så jag använder den inte mer än nödvändigt.

Och hon håller på att komma upp på tårna när hon ligger på mage, dock har hon inte kommit på hur hon ska få  upp huvudet samtiigt för det kör hon ner i madrassen och så "står" hon så och gruffar ner i madrassen.. =) Knasig min unge...  =)

*älskar*

Saknar sin pappa gör hon oxå, råkade säga "pappa" till henne och då började hon titta sig omkring och leta efter honom. Och sen på mig frågandes, "vart är han då?". Lite jobbigt blev det. Men så glad som hon blev när pappa ringde och jag satte på högtalartelefonen så att de kunde prata.

Ja älskling, vi saknar dig här hemma. Kan inte vänta tills fredag. Även om det ska bli väldigt skönt att få sova utan ditt tandklapprande så saknar vi din röst på kvällen och morgonen. Och ditt sällskap.

Puss på er